Foto på Nolhaga slott
Nolhaga slott

13 Nolhaga park

 

Nolhaga park är till sin utformning en romantisk engelsk park med franska och italienska stildrag. Parken blev allmän när Alingsås stad genom köp 1921 förvärvade slottet och parken. Avsikten med köpet, som finns inskrivet i stadsfullmäktiges beslut 1920, var att göra Nolhaga park till ”en folkets park – en grön oas till alingsåsbornas glädje och nytta”. Nolhaga skulle bevaras och utvecklas som park och naturområde för alingsåsborna.

Mitt i parken finns en rak axel som går från Nolhaga slott ner genom parken till Säveån. I anslutning till denna strikta axel slingrar sig parkgångarna i engelsk parkstil. Dagens Nolhaga är en uppskattad grön oas centralt belägen i Alingsås stad.

Lekplatsen som är rymligt belägen framför slottet inbjuder till lek, picknick och avkoppling för hela familjen. Norr om finns Nolhagaberg som sträcker sig från sjön Mjörn och in mot centrum. Här går stigar man kan följa och längst upp finns ett luftvärnstorn från andra världskriget. Här pågår under delar av året olika utställningar.

Under 1950-talet byggdes en djurpark upp på enskilt initiativ med bl.a. fåglar i dammarna. Dagens djurpark är ett uppskattat inslag i parken.

Väster om Nolhagaparken finns ett koloniområde. Koloniföreningen bildades 1944. Nära gamla pipbruket, som låg väster om Nolhaga trädgård, finns en jättegryta i berget.

Följer man Nolhagaallén ut mot Mjörn kommer man till Nolhagavikens naturreservat. Här betas strandängarna av kor och från det tillgänglighetsanpassade fågeltornet kan man observera en mängd olika fåglar och se ut över sjön. Här finns även en alskog, som i folkmun kallas ”Kongo”, som i stort sett är lämnad att sköta sig själv.

 

Historia

 

Den första anlagda parken i Alingsås är Nolhaga park. Den var inte allmän park utan privat herrgårdspark. Jonas Alströmer köpte Nolhaga gård 1725 och utökade densamma genom att förvärva angränsande egendomar.

Alströmer började odla upp marken i stor skala. På de nya åkrarna odlades en mängd nya sädesslag, foder-, färg- och fabriksväxter, potatis och tobak. Carl von Linné beskriver från sin västgötaresa 1746 följande: ”Flera tusen främmande amerikanska engelsk, holländska och tyska löf- och barrträd varav många voro okända i Sverige, men kunde bliva nyttiga för riket.”

Från Skåne hämtades 7 tunnor med boknötter som såddes framförallt på Nolhagaberg. Av dessa finns många exemplar kvar. Totalt var det över hundra tusen träd och buskar som planterades runt om i Nolhaga. Gångstigen från staden förvandlades av Alströmer till en vacker allé av planterade lövträd. Än idag går det en allé längs denna väg. 

Jonas Alström är känd för att ha fört potatisen till Sverige. Det var dock inte han som först odlade den i Sverige. Däremot marknadsförde han den och lärde sina anställda att odla potatisen. Potatisen odlades uppe på Nolhagaberg mellan klipporna i ditförd jord. ”Potatis kallades tidigt Nolor i Alingsås, ett namn som anses härröra från Alströmers Nolhaga.” (Ur Alingsås stad och idyll av P.H. Rosenström) Men det finns även andra teorier om varför rotknölen fått detta namn. Alströmer odlade även tobak på sina ägor. För att möta efterfrågan på pipor startade han tillverkning av kritpipor.

Den berömde 1700-talsgeografen Tunled jämförde Nolhaga på sin tid med Haga vid Stockholm. Tunleds jämförelse grundas på egendomens naturskönhet, dess skogsklädda berg och dess vidsträckta och prydliga parkanläggningar. Nolhaga park omfattade ca 50 tunnland.

Efter Alströmerepoken var Wolrath Tham den förste ägaren. Han vidgade den naturliga sprickan i Nolhaga berg. Denna har senare börjat kallas ”Klämma”.

Det är Claes Adelsköld som till stor del har skapat parken vi har idag. Adelsköld var järnvägsbyggare, riksdagsman och författare. 1877 förvärvade han sitt barndomshem Nolhaga. Vid tillträdet fann han att egendomen hade förfallit. Den stora vackra parken och trädgården var genom bristande dränering förvandlad till ett kärr, de gamla fruktträden var nästan utgångna och byggnaderna låg i ruiner. Dessutom var skogen hårt utgallrad på allt bra virke.

En hektisk tid följde. Parken dränerades och gödslades. Dräneringen skedde genom underjordiska avloppstrummor. Det ordnades vägar och anläggningar. Kanalerna rensades från dy, som gav värdefulla gödningsämnen till parkens planteringar. Rörledningar drogs från flera skogssjöar ner till Nolhaga för att driva mjölkvarn, tröskverk och ge vatten till stall och ladugårdar. På köpet fick man vatten till kaskader och vattenkonst samt friskt rinnande vatten i de annars stillastående kanalerna. Odugliga träd röjdes i parken och nya träd och buskar planterades och gräsmattor anlades.

I trädgården, som låg nordväst om slottet, planterades nya fruktträd, däribland äpple, päron och plommon. En del av dessa hämtades från Amerika. I trädgården uppfördes bostad åt trädgårdsmästaren, växthus med varmhus och kallhus. Två nya orangerier byggdes också. Dessa innehöll vinstockar och persikor.

Det gamla bostadshuset från Johan Alströmer revs och 1880 lät Adelsköld uppföra Nolhaga Slott efter ritningar gjorda av göteborgsarkitekten Adrian Pettersson. Det är en patriciervilla i italiensk nyrenässansisk stil. Hösten 2005 återinvigdes slottet för restaurang- och konferensverksamhet efter en tids renovering.  

Fyra års omfattande arbete under Adelskölds ledning gav frukt. Parken och trädgården förvandlades till en grönskande oas. Till stor del är det Adelskölds förtjänst att parken blivit omskriven för sin skönhet.

Alingsåsborna var välkomna att lustvandra både på berget och i parken intill slottet. Adelsköld ville ha liv i parken. På kanalerna ”köllerna” i parken lade sig isen tidigt och låg kvar länge. Här åkte man mycket skridsko.