Foto. Kyrkoplan vid Christine kyrka
Kyrkoplan vid Christine kyrka

5 Kyrkoplan

Byggandet av Stadskyrkan påbörjades 1629 och den var sannolikt färdig på 1650-talet. Stadskyrkan benämns ”Christine Kyrka”, på den stentavla som är insatt i väggens yttersida till höger om södra ingången, efter drottning Kristina. Det var under hennes regeringstid kyrkan byggdes och troligen bidrog hon en del ekonomiskt till bygget. Ungefär hundra år senare var kyrkan dock så förfallen att en restaurering ansågs nödvändig. Den kom till stånd först 1788 då Sven Lendahl donerade medel för kyrkans reparation. Vid detta tillfälle byggdes också ett nytt kyrktorn. Platsen omkring kyrkan, kyrkogården, var omgiven av de så kallade kyrkobalkarne, ett solitt stängsel som vette mot Drottninggatan (dåvarande Nolgatan). På de övriga sidorna gränsade kyrkogården mot bebyggda tomter, där åtminstone på ett par ställen ladugårdar stod i gränsen mot kyrkogården.

Efter manufakturtidens inträde började försöken att utvidga kyrkogården. Det var kyrkogård fram till 1843 då den nya kyrkogården norr om Norra Ringgatan togs i bruk. Då frilades platsen kring kyrkan och den fick då sin nuvarande utformning. Kyrkoplanen var inhägnad med ett gjutjärnsstaket fram till 1941 då det var så skadat att kyrkofullmäktige beslöt att ta ner och sälja det. Efter det har här inte varit något staket.

År 2003 byggdes ett församlingshem till på kyrkans nordvästra sida. Arkitekt till den runda byggnaden är Carl Nyrén.

Troligen var kyrkogården en av de få platser i staden som hade träd på 1700-talet. Att plantera träd på andra platser än på kyrkogårdar och att anlägga parker inne i städerna blev inte vanligt förrän vid 1800-talets mitt. Kyrkoplan omges av en rad med lindar. På parkens centrala yta växer almar och lönnar varav två av dessa är rödbladiga. Strax söder om kyrkan finns Jonas Alströmers grav med en minnessten innanför en gjutjärnsinhägnad.