Riksintresset Alingsås stadskärna
Det är stadens karaktär och kulturhistoriska värden som ligger till grund för stadsmiljöprogrammets riktlinjer. Med mänskliga proportioner och historisk kontinuitet skapar stadskärnan goda förutsättningar för fysiska möten, trygghetskänsla, social närhet och lokal identitet.
Alingsås är en gammal stad med höga kulturhistoriska värden. För att stadens utformning ska kunna upprätthålla en hög attraktivitet behövs förståelse för de kulturhistoriska värdena. Hänsyn behöver tas gentemot den befintliga bebyggelsens karaktär för att främja en rättvis och harmonisk utformning som kan ge skäl till epitetet Västsveriges vackraste kulturstad.
I juni 2023 antogs stadsplanen för Alingsås stad. Stadsplanen ska bland annat verka som en grund för att ta tillvara de befintliga värdena samtidigt som staden kan byggas tätare och tillskapas nya stadskvaliteter.
Riksintresset Alingsås stadskärna
Alingsås kännetecknas av sin gamla, låga träbebyggelse och stadskärnan är med sina höga kulturvärden utpekad som riksintresse för kulturmiljövården. Tillsammans med senare stenarkitektur, också den med stora kulturvärden, visar bebyggelsen de olika omständigheter under vilka människor genom tiderna levt och verkat och hur staden formats genom dem. Den småskaliga stadsmiljön ger med sina gamla hantverks- och handelsgårdar, torg, kaféer, livliga handelsstråk och trädgårdsvillor staden sin särprägel. Med mänskliga proportioner och historisk kontinuitet skapar stadskärnan goda förutsättningar för fysiska möten, trygghetskänsla, social närhet och lokal identitet.
Kulturarvet och de kulturhistoriska värdena är ändliga resurser. För att ta vara på kvaliteterna i Alingsås stadskärna behöver underhåll och eventuella förändringar i den fysiska miljön göras med varsamhet och eftertanke. Regleringar i lagar och bestämmelser finns för hur kompletteringar och förändringar ska hanteras för att bevara kulturvärden. Många byggnader är skyddade i detaljplan och det krävs bygglov för ändringar och tillbyggnader samt anmälan för vård och underhåll av kulturhistoriskt utpekade byggnader. I bygglovsprocessen uppmärksammas och tillvaratas olika antikvariska aspekter. Vid behov av underhåll för sin byggnad är det därför bra att kontakta bygglovsenheten i god tid innan materialinköp och arbete påbörjas, då lagen bland annat anger att underhåll ska ske så att kulturvärdena består och inte förvanskas eller försvinner.
Det är stadens karaktär och kulturhistoriska värden som ligger till grund för stadsmiljöprogrammets riktlinjer för stadskärnan. De ska fungera som stöd i arbetet för en fortsatt attraktiv och kulturhistoriskt värdefull stad.
Bebyggelsen
Bebyggelsen i Alingsås stadskärna hänvisas ofta till som trästad, men utgörs ungefär till hälften av stenstad där många epokers arkitekturstilar finns representerade. Det som kanske framför allt knyter ihop kvarterstaden och skapar en enhetlig karaktär med viss variation är kvarterens skalor, färgsättning och taklandskap, jämte variationer av klassicistiska formspråk fram till och med 1920-talets byggnation.
Stadens tidigare karaktär av både handels- och hantverksstad återspeglar sig i bebyggelsen. Skillnader märks bl a i byggnadernas och gårdarnas utformning. Av stadskärnans äldsta bebyggelse från tiden före de stora bränderna på 1700-talet finns inte mycket bevarat. Däremot finns ett stort antal trähus från 1800-talet. Dessa är huvudsakligen belägna i kvarteren utmed Kungsgatan, Drottninggatan och Norra Ringgatan i stadskärnans västra del. Många av husen är representativa för den låga trästaden ifråga om byggnadshöjd, takvinklar, fasadmaterial, fönsterstorlekar och färgsättning.
Den yngre träbebyggelsen finns framför allt koncentrerad till kvarteren Oxen, Tjuren, Kråkan, Norden och Järta i stadskärnans östra del. De flesta är rena bostadshus i 2-2,5 våningar som uppfördes enligt Wästfelts plan runt sekelskiftet 1900. I stadskärnans sydvästra del är kv Trädgården ett gott exempel på ”villakransen” som byggdes i början av 1900-talet.
Ändrade användningssätt under 1900-talet har inneburit att den gamla bebyggelsen delvis ändrat karaktär. Förändringarna har i första hand bestått i att stora butiksfönster tagits upp i bottenvåningarna. Byggnadernas andra våning har i allmänhet ett mer ursprungligt utseende. Under 1970- och 80-talen har ett antal hus också förändrats på tredje våningen genom att takkupor tagits upp och vindar inretts till bostäder.
Nytillskott i bebyggelsen har också förändrat stadskärnans karaktär. Den vid sekelskiftet 1900 väl sammanhållna och småskaliga trästaden har successivt förändrats genom nya byggnader som i form, volym och material helt skiljer sig från den äldre bebyggelsen. Exempel är mindre stenhus i tre eller fyra våningar från tidigt 1900-tal och större sådana från tiden 1950-80. Ännu återstår dock ett antal enhetliga miljöer med ett relativt intakt trähusbestånd. Exempel på detta är östra sidan av Stora Torget, partier utmed Drottninggatan och i viss utsträckning också utmed Kungsgatan.
